ett

Jag försjönk i ditt djupa vara

Förtrollad av de läten

Du fick mig tro var mina

(tänder krasar, finnar spricker, nagelband spretar)

Sörjer du de klagande

De dimmiga dagar blå

Då klarhet syntes på din läpp

Entydighet på din trosas linje

Jag älskade dig som många förut

Ljusblå, en bil, cykel, någons del

Där innanför förtär jag hudens skam.